.

2014-02-19
22:09:35

Alkoholister
                                Jag är en glad tjej oftast på utsidan så dom flesta tror att jag är glad
men min skäl är skadad och kommer nog aldrig bli hel ! Allt började när 
jag var liten och var i den ordern då man började förstå saker på från
ett annat perspektiv.. Jag började se att pappa kom hem sent , att pappa
skrek , slog och var inte den pappa jag tyckte om , strax där efter berättade 
mamma och andra i släkten att min far hade en sjukdom som hette "alkoholist"
och då ville jag inte lyssna mer jag ville inte tro på det men pappa fortsatte dricka
jag fick se mycket våld , bråk och höra saker så jag började vänja mig och trodde
att allas pappor var så . Men så kom den dagen då jag började sexårs (skolan ) 
och ryktet spreds snabbt att " Johannas pappa är alkis " och jag förnekade 
hela tiden och sa att det inte var sant och så höll det på tills den dagen
jag berättade att min pappa var alkoholist och att jag älskar min pappa för
den han är ändå ! Efter den dagen jag berättade det så tyckte dom inte att det var
lika roligt att prata om det.
 
Efter ett tag flyttade min pappa och jag bodde själv med min mamma
men det var sagt att jag skulle vara hos honom varannan helg men 
det fungerade inte mamma fick åka och hämta mig för jag ville hellre 
dricka  , jag började istället vara hos honom någon gång ibland men 
det fungerade inte heller , så jag träffade honom en eller två gånger om
året en period och det gjorde mig mycket ledsen för jag trodde att det var 
fel på mig och det förstörde mig med tanke på att han ringde mig aldrig det 
var alltid jag som ringde honom och han var nästan alltid full .
 
Min största önskan är att min far ska bli nykter alkoholist !
 
Jag älskar min pappa när han är nykter för då är kan man hitta på
mer saker som en sommar så var han nykter hela ett bra tag och 
vi åkte och bada , köpte glass och skratta ! Jag brukar säga till min far att
jag vill ha tillbaka det pappan,pappan som kunde ha kul utan att vara full
men då börjar han bara gråta och säger att jag aldrig kommer klara det!
 
Jag vill träffa och umgås men min pappa ! Jag vill inte träffa hans vänner
och se på när dom dricker och bråkar !
 
Men en sak är säkert att om jag inte kan få min pappa tillbaka alltså
den pappa som är snäll , nykter och hör av sig så får det vara, vist han
 kommer alltid vara min pappa och jag kommer alltid älska honom men 
jag tänker inte fortsätta vara den första person som hör av sig !
 
Om min far nu läser detta så hoppas jag att de förstår att jag skulle
må bättre om du försöker lite mer 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: